Statusrapport!

Boyakatcha!

Efter en stark inledning i bloggkarriären har jag den senaste tiden fått hård konkurrens även här, min gode konkurrent och partner in crime Tom Honig har gjort comeback på webben med sin runners-blogg, och dessutom gjort det med bravur. Tom behövs i svensk triathlon med sin blandning av 50% galenskap och 50% övertändning. 

Just som Tom skriver hade vi en relativt övertaggad batalj i poolen i söndags, halvsömnig och sparsamt insimmad fick jag slita riktigt ont för att försöka att inte bli varvad. Inte blev det hela mycket roligare när Tom förklarar att han trots sin fina sim-form blev ifrånsimmad av mörkarkungen Stefhan på Teneriffa. Hmm.. Finns med andra ord lite att jobba på här. Men kul tycker jag att det är, förmodligen blir det tuff simning på svenska tävlingar i år, men det är ju det man vill ha. Jag sliter hellre ont på hemmaplan än briljerar i Hallsta och blir ifrånsimmad internationellt. Så all heder åt dessa grabbar som ser till att vi höjer nivån här hemma.

Annars flyter träningen på bra för att vara Januari, ligger helt klart bättre i fas än någon tidigare säsong. En envis förkylning gör dock att jag måste ta ofrivillig vila idag, men jag hoppas vila bort den snabbt, så kommer det inte påverka allt för mycket. Den disciplin som verkligen går bra är löpningen. Fantastiskt skönt att inte ha några allvarligare skadeproblem. Däremot så blandas och ges det en hel del på passen, vilket jag till största del skyller på underlaget. Illustrerar detta med förra veckans löpning:

Tis: 12km på löpband inklusive 5×4`@ 3:40 med 3% lutning på bandet. Fick gräva ganska djupt här men med NAS (albumet ”Gods son”) hjälp tog jag mig ändå igenom det hela. Vet inte om jag var nära till tårarna under nedjoggen på grund av att jag fick slita under intervallerna eller om det var för att den här låten kom upp i högtalarna just då:

http://www.youtube.com/watch?v=LOODXc8BdS4

 

Tors: Långa intervaller. 4x2km ute på miserabelt underlag vilket resulterade i det mindre skräckinjagande snittet 3:43min/km.

Lör: 90`distans+ @ 4:03, eftersom det var ordentligt kallt var underlaget bättre än under torsdagen och löpkänslan således fantastiskt mycket bättre. Mina fina ben detta pass förklarar jag med att vi hade konferens med jobbet och att det dansades in på småtimmarna, få saker är så bra för återhämtning som lite klassiskt disco.

Sön: 10km löpning efter cykel progressivt från 5:00-4:00, lätt känsla även här.

Inget av dessa pass är ju egentligen i någon rekordfart. Det jag däremot gläds över är att distansen känns så lätt och att jag utan att egentligen ta i särskilt mycket ligger närmare 4:00 än 4:30. Sedan är ju detta ingenting som är i närheten av tävlingsfart, och jag har absolut ingen hög toppfart för tillfället. Men det tror jag kan vara bra, skulle jag börja springa intervaller i överljudsfart så här års tror jag att det blir svårt att undvika att peaka för tidigt. Så det jag hoppas på är att när jag börjar jobba mer fart så ska jag kunna komma ner i tider som är något snäpp bättre än förra året. Om det nu är så enkelt som att en högre distansfart innebär en högre tävlingsfart.

Men den som lever får se, bara jag blir kvitt den här förkylningen så är det bara på det igen.

Tom har för övrigt utmanat till 1500 på tid nu på fredag, vilket i dagsläget känns relativt oklart. Dels så måste jag bli frisk och få ihop det med schemat, men framförallt så vet jag inte om min  ekonomi klarar att bjuda på fler chokladbollar denna månad, återkommer med resultat om det blir av!


680 b.gif?host=mikaelsahlberg.com&blog=41710136&post=680&subd=mikaelsahlberg&ref=&feed=1

Öpnna i nytt fönster