Med nationens förväntningar på mina axlar..

Dags för en liten uppdatering här igen. Har hunnit med att tävla i Marocko och träna lite sedan sist.

Loppet i Marocko blev placeringsmässigt lite stolpe ut, men känslan var ändå ok på cykel och löpning. Jag åkte till Marocko i tron om att banan skulle vara en platt vändpunktsbana på nån glassig strandpromenad i solskenet. Kunde inte haft mer fel egentligen. Cykelbanan var nämligen 6 varv på en bana med en ca 800m lång backe, och löpningen likaså med 3 varv inklusive ”backens mamma”, för att citera Martin Mutumba. Men mest kuperad var ändå simningen. Detta var inget jag lyckades hantera utan flöt omkring i vågorna med ungefär samma fart som en död kropp som flyter med strömmen. Känns som det behövs några pass på Fyrishov med vågmaskinen på för att träna på detta. Det som blir lite trist när man kör ITU-tävlingar och simmar för långsamt är att tåget går, sen kommer man inte ikapp det. Tänkte på skillnaden när jag läste KJ Danielssons rapport från Långdistans-EM, där var det också lite strul på simningen, men han kunde ju rädda upp det, det går ju liksom inte på kortdistans, men jag antar att långdistans är tillräckligt otacksamt som det är eftersom man måste hålla på så länge, så det jämnar ut sig. Men nu fick jag iallafall cykla i skäms-klungan, tillsammans med övriga som simmat långsamt. Banprofilen medgav ju dock att gå ifrån på cykeln, så i sällskap med en trevlig sydafrikan hakade vi av de andra och körde någon form av partempo resten av cyklingen. En kul grej som hände var att vi var nära att krocka med en åsna efter en skarp kurva, helt klart ett exotiskt inslag i tävlingen. Löpningen blev sedan en rätt ensam historia då jag gick ifrån sydafrikanen och började jaga några långsammare löpare som hade suttit med den stora klungan. Kom så när ikapp med en löptid någonstans mitt i fältet. En annan kul incident är att när den 33:e killen skulle gå i mål så råkade det vara det marockanska hemmahoppet, tyvärr fanns inga avspärrningar på upploppet och således stormades upploppsrakan av ett hundratal kramsugna marockaner, vilket resulterade i att ingen efter plats 32 kom med i resultatlistan. Rätt kul, men det ser ju mindre smickrande ut för mig då jag var 29:a..

Jag hade hoppats på en bättre placering, men trots allt kan jag inte vara allt för missnöjd. Det var ändå en riktigt bra resa med Amanda till ett nytt land, förutom att Amanda blev matförgiftad, och en kul erfarenhet. Amanda vann dessutom Age Group och kammade hem en fet prispeng. Man kan ha det värre i livet. Istället hoppas jag att jag har sparat ett bättre resultat till nästa tävling.

Nästa tävling blir nämligen europamästerskapen på olympisk distans i Alanya, Turkiet 16/6. Det ser ut att kunna bli en hyffsat svettig historia, såhär på förhand är det nog ganska orealistiskt att hoppas på allt för mycket ”comfort zone” på löpningen i 40 graders värme. Tror iofs inte det blir särskilt mycket comfort zone på simningen eller cyklingen heller, tydligen brukar Brownlee, Gomes och gänget vilja dra upp rätt hygglig pace även där…

Nu är det ju så för er som är insatta att det här med EM faktiskt dragits några varv i media. Märkligt nog så har fokus legat på en viss OS-medaljös vara eller inte vara istället för på mig, ni kan bland annat läsa hennes egna ord på http://www.lisanorden.se. Givetvis har ju journalisterna flockats även hos mig med frågor om min status i jakt på sensationella uttalanden, men jag har bestämt lagt locket på. Jag kan dock bekräfta att jag är god för minst 33 minuter på milen, vilket Lisa använt som kriterium.. eller hur var det nu igen.. Men i och med att varken Lisa, Per Wangel eller Joel Vikner (Joel som visade klass i Hallsta i samtliga grenar, BIG UP kompis!) finns på startlistan så blir ju jag sveriges enda representant i seniorklass. Jag känner därför nationens förväntningar på mina axlar och ska göra mitt bästa för att leverera mot de stora grabbarna, det gäller att gå in med rätt mind set för detta, tänker på nedanstående konversation från storfilmen Troja:

”Liten Pojke- The thessalonian you`re fighting, he`s the biggest man I`ve ever seen, I wouldnt want to fight him..

Akilles (Brad Pitt) – Thats why no one will remember your name”

Så, det gäller med andra ord att bestämma sig om man vill vara en liten pojke eller Akilles, jag vill lätt vara Akilles, tung kille.

Som tur är får jag ändå sällskap på resan av FK Jocke, 2 juniortjejer som blir nya bekantskaper, min Playitas-polare Dennis och svensk triathlons nya rising star Gabriel Sandör. Ska bli kul att äntligen få observera vad Gabriel äter till frukost, ska kopiera det rakt av. Jag hoppas och tror han käkar frosties, för dom är Grrreeat! Lovar att återkomma om det, kan tänka mig att det är fler därute som vill ha stalltips om unge herr Sandör efter hans framfart senaste helgen.

Formen är på uppåtgående, vädret är gött och triathlon är kul, så jag ser fram emot EM som ett jäkligt roligt äventyr, målbilden är att göra en skitbra tävling och som min löparkombattant Bergstedt skrev, göra en ”Oskar Käck” och fontänspy efter målsnöret, halka på mina egna spyor och vrida axeln ur led..

Det var allt för nu, sköt om er!

 


1008 b.gif?host=mikaelsahlberg.com&blog=41710136&post=1008&subd=mikaelsahlberg&ref=&feed=1

Öpnna i nytt fönster