Hässelbyloppet 2013?

Ja, i år kanske det äntligen blir det där året som jag avslutar säsongen med ett nytt prydligt PB på ett snabbt hässelbylopp. Det har varit min plan de senaste säsongerna. Man springer en hygglig tid på våren och så tänker man att den här tiden kan jag sänka med en minut på en snabb höstmil. Dessvärre har jag aldrig lyckats hålla ut till hässelbyloppet, nån gång i augusti brukar säsongen ta slut, antingen för att man är trött i både kropp och huvud eller för att man är skadad. Men i år kanske jag äntligen kommer lyckas med detta.

Anledningen till att jag inte brukar hålla ut längre än till augusti är att jag brukar vara i alldeles för bra form redan i april/maj. Så är inte fallet nu, och förhoppningsvis har jag och mina tränare sett till att peaken kommer senare i år. Senaste veckorna har gått ganska tungt, egentligen i samtliga grenar. Löpningen är väl den gren där det blir mest uppenbart. Jag har legat bättre till än tidigare säsonger egentligen under hela hösten och vintern. Och dessutom inte varit skadad.

Men efter träningslägret på Playitas har kroppen inte svarat som jag velat. Förmodligen ett resultat av lite för hög belastning när man väger samman träning och det där andra som vi kallar livet. Körde en duathlon-tävling på Ekerö där jag var trea efter George ”snygg-george” Bjälkemo och Ludvig Fletwood. Egentligen hade jag inga höga ambitioner inför en duathlontävling, jag visste att jag skulle tappa för mycket på cykeln, dels för att det inte är min starka gren, och dels för att jag körde linjecykel. Men det som var en besvikelse var att jag trots instruktion om att ”hammer it on the first run” inte lyckades skaka av eller grilla George och Ludvig, snarare vart det tvärtom och den som grillades blev jag själv. All heder åt dessa grabbar som gjorde riktigt fina prestationer, men med den taktik jag hade innan hade jag velat gå loss på löpningen iallafall. Att George är en duathlon-kung visste man ju redan, med Ludvig var en överraskning och ska bli intressant att följa under året.

Dessutom sprang jag Kungsholmen runt och släpade mig i mål på 33:37, vilket är betydligt sämre än på samma race förra året, och ännu längre ifrån vad jag hoppas springa på i år. Men kroppen kändes inte så lätt som den gjorde då, och flytet finns inte riktigt där. Så jag sprang så fort jag kunde för dagen, men bättre blev det inte.

Nästa vecka gör jag triathlon-premiär på en ITU-tävling i Marocko. Ska bli riktigt kul, och jag ser fram emot att tävla. Hur formen kommer kännas då vet jag inte, men det är bara se möjligheten och köra så hårt man kan, trött ska jag nog kunna bli iallafall.

Ibland blir man ju lite bitter och tjurig när det inte går som man vill. Jag vill ju att min utveckling ska vara en linjär kurva som hela tiden pekar uppåt utan dalar, bara högre och högre toppar hela tiden. Men det är ju kanske inte riktigt så enkelt när man nått en viss nivå. Man kan göra rätt saker, träna hårt och smart och så vidare, men ibland får man ändå ha lite tålamod och acceptera att allt inte alltid stämmer. Jag litar fullt ut på mina tränare och mitt entourage, och jag tror att jag under 2013 kommer vara snabbare än nånsin, säsongen är lång. Ibland går det lite trögt, men då blir det desto skönare när det väl släpper.

När det går lite sämre märker man också hur många som bryr sig. Det uppskattar jag verkligen, så stort tack till er. Förhoppningsvis så firar vi tillsammans när säsongen summeras.

Nu ska jag fokusera på rätt saker och sen ska jag köra allt jag har och ta min bästa ITU-placering nånsin i Marocko!


947 b.gif?host=mikaelsahlberg.com&blog=41710136&post=947&subd=mikaelsahlberg&ref=&feed=1

Öpnna i nytt fönster