Löpning på Sicilien

20170906_163727-3427x2570.jpg?resize=300%2C225Första löppasset på Sicilien20170908_111912-3024x2268-1512x1134.jpg?resize=300%2C225En av Etnas större kratnar. På 2900 meters höjd20170908_120457-3024x2268-1512x1134.jpg?resize=300%2C225Hur kan något växa i ren aska?

Då jag hade det lugnt på jobbet och mina barns mamma kunde ta grabbarna lite extra så bokade jag en sistaminutenresa med TUI till Sicilien Jag ville springa, simma i medelhavet och se på Etna.
Efter jobbet på tisdag bar det iväg till Arlanda för flyg till Catania på Siciliens ostkust, nära Etna. Sedan blev det transförbuss upp till Giardini Naxos. Transfer och incheckning av väskan kostade lika mycket som flygstolen, 600 kr 
Dagen efter ankomst så hann jag med ett pass på 16,5 km med 280 höjdmeter. Nästa dag sprang jag upp till Piedimonte Etneo, då blev det 21 km med 357 höjdmeter. Detta var till Etnas fot, bara knappa 3000 meter kvar upp till toppen.
Nästa dag var jag en riktig turist och tog en bussresa med TUI upp till Etna och sedan kabinbanan upp till toppstationen och slutligen någon sorts jeepbuss upp till kratrarna. Riktigt coolt! Det rök av vattenånga överallt och grävde man 10 cm ned i askan så var det hetta. Strax efter att jag ”klättrat” till toppen kom det in moln och dis som efter 30 minuter övergick till regn. Jag var glad att vi kom upp så tidigt som vi gjorde, de som kom upp senare hade inte mycket glädje av sina EUR 58 som liften och jeepbussen kostade. Riktigt riktigt kallt blev det. Jag insåg också att det inte var ofarligt. Parkeringen där jeepbussarna vände hade förstörts av lava för fyra månader sedan. Hela toppstationen var tvungen att byggas om för fem år sedan. Det är små utbrott mest hela tiden. Så coolt! Jag vill ha vulkaner hemma i Strängnäs. Om jag, som i ”liftarens guide till galaxen”, någon gång får skapa min egna planet, då ska jag ha fler vulkaner. Jag hade haft en svag plan på att bestiga Etna själv, men insåg att det inte var ofarligt. Ovanligt moget av mig om jag får säga det själv.

received_10154986177623657.png?resize=300%2C162Backträning

Nästa dag var jag en duktig turist igen. En sightseeing i Gudfaderns spår. Själva temat var väl inte så fantastiskt, men jag fick se flera pittoreska byar och helt galna serpentinvägar. Två av kvinnorna i bussen grät på vägen ned då de var så rädda. Jag fick sitta själv längs fram 
Stor heder till busschauffören. De är verkligen duktiga, det är smala vägar med höga kanter.
När vi kom hem bytte jag om till löparskorna och sprang 5,5 km till ett par raserade trappor som ledde upp till ”grannbyn” Taormina. Sprang upp för dessa två gånger, galet jobbigt, gick mer än hälften.
När jag var klar med trapporna så sprang jag ned till en av stränderna. Genomförde det som hela syftet med all min frisimsträning i sex år syftat till. Av med skorna och linne, kasta sig rätt ut i de stora dyningarna och crawla rätt ut. Alla Italienare stod på stranden och lekte i strandkanten, för det var verkligen stora vågor. Jag var kung på stranden just då. Check på den.

FB_IMG_1505057581632.jpg?resize=300%2C225Otroligt vackert, men svårsprunget i nationalparken

Kanske inte backträningen var det smartaste då jag hela tiden planerat att ha mitt långpass dagen efter, på söndagen. Vaknade strax innan sju. Packade löparryggsäcken, gick ned och tog en frukost med mycket kaffe för att få igång magen. 07:30 lämnade jag hotellet.
Jag hade en plan, men som alltid är jag mottaglig för förändringar. Vägarna är smala, bilisternas tar absolut hänsyn, men lika fullt kommer de nära då det är smalt. Det finns inga

FB_IMG_1505057562387.jpg?resize=225%2C300Utsikten var ibland fantastisk

vägrenar då det är en mur på ena sidan och ett stup på andra. Hade hittat en parallellväg med stora vägen, efter åtta km så hade jag tänkt sväng höger ut på stora vägen även om jag inte såg fram mot det. Men det visade sig vara en nationalpark på min sida floden. Så jag chansade och fortsatte rakt fram. Fantastiska scenerier och delvis riktigt brant så jag var tvungen att gå. Sprang vidare genom uttorkade flodbäddar, citron-, päron- och persikeodlingar. Kom lite fel och kände mig hungrig, pallade två persikor, det har jag aldrig gjort förut.

FB_IMG_1505057556327.jpg?resize=300%2C225Castiglione di Sicilia, efter ”little down”FB_IMG_1505057571777.jpg?resize=225%2C300Vila och Expresso

Efter en fantastisk timme i nationalparken så kom jag ut på asfalt iväg och hade en tuff stigning upp till Castiglione di Sicilia. Sprang hela vägen upp vilket inte var självklart. Väl uppe på Piazza kom jag i samspråk med ett par poliser. De undrade var min cykel var. När de insåg att jag sprungit upp utbrast den ena -Fantastico. Till och med jag förstår så mycket italienska så jag insåg att han var imponerad. När jag frågade om vägen till nästa by blev jag lite orolig, ”little down and then up”. Jag var riktigt trött på uppförsbackar nu, men det visade sig att det fanns en till på ca 150 höjdmeter. Nu hade jag kommit 24 km. Det var inte lika roligt längre och jag stannade inte för att ta fotografier längre. Tack och lov var det nedför, genom Linguaglossa (29 km) och vidare till Piedimonte Etneo (35 km). Nu var jag trött och kände mig inte säker på fotisättningen på de knöggliga vägarna, ville inte snubbla till och ramla ut i vägen. Så jag satte jag mig ned på ett cafe. Så som man gör på cykelturer över 12 mil ni vet. Beställde 2 x Expresso och ett antal flaskor vatten. Försökte få en Cola också, men den italienskan gick inte fram. Jag hade två snickers med mig som jag också knaprade i mig medan jag tittade på ett bröllopspar och en massa välklädda Italienare gå in i kyrkan.

Efter kanske 20 minuters vila så hade jag inget att skylla på längre. Det var bara att snöra på skorna, spänna fast ryggsäcken, och ge sig iväg nedför asfalten. Nio km kvar, de första fem gick bra då det var nedför, men de sista fyra var inte roliga någonstans. Ville bara hem.
Det blev 44 km med 800 höjdmeter. Otroligt häftigt pass.
Efter ett långt bad på hotellrummet och några bananer i magen gick jag ned till stranden till en uteservering. Tittar på hur de stora vågorna rullar in mot stranden samtidigt som mina vader krampar var 10:de minut.
Så här skulle man kunna leva.

Öpnna i nytt fönster